Jag har klarat av det många gånger

Aldrig har jag varit så säker på en sak som att det är sant.

Hur ett liv kan sammanfattas är nog inte det lättaste. Tänk så mycket det rymmer av glädje och sorg. Beslut som kan ha gagnat livs väven eller inte. Men hur ska man veta det när man tar beslutet. Mycket handlar om att våga och att ha mod att ta risken för att misslyckas. Och hellre det än att inte våga....

Så är vi iväg på fortsatt resa, ett oskrivet blad. Oxveckorna som min mor talade om har just börjat. Och nog vill jag påstå att januari och februari är som segdragna oxar. Fortfarande mörkt men tidvis om det är klart väder känner man av att dagsljuset stannar kvar längre. Men det går så långsamt. VÅR NU! Hur som helst så kan det bara bli bättre....

Detta märkliga år går mot sitt slut. Mycket har förändrats och mer kommer det att bli. Eftersom jag följer debatten i medierna så undrar jag ibland om vi människor pga. av all synlighet visar oss från vår bästa sida men även från vår sämsta sida. Det torde väl vara så, för att vi är människor och det visar oss att...

I tidig morgonstund sitter jag och intar min frukost framför morgon studion på tv4.

På min promenad idag kommer jag i kontakt med min barndom och den tidens lyckliga stunder. När jag ännu var omedveten om livets jävligheter och förgänglighet. Döden hade ännu inte gjort sitt intrång i mitt liv.

Den gamla sången får bli dagens rubrik. Kommer ihåg den från min utbildning till mentalskötare i Umeå 1998. Vi hade temadag inom psykiatri och klokt nog var den uppbyggd med riktiga människors riktiga upplevelser från sina liv och sina erfarenheter från vården. En av de starkaste upplevelserna jag minns från de utbildningsområden jag gått genom...

För drygt en vecka sen hamnade jag på sjuhus med symtom på en Tia- attack. Vilket sedan konstaterades med en mängd undersökningar. Vilket känns tryggt. Nu har allting gått bra så här långt. Alla symtom har gått tillbaka och jag lever som vanligt hemma.

Medan alla mina sparade foton växlar med 5 sekunders mellanrum på skärmen och som påminner mig om att varje dag går en dag framåt. Inte mer. En sekund i taget om ens det.

Det var länge sen jag skrev i bloggen men nu uppstod lusten helt plötsligt. Det kanske har sina fördelar med att vara i karantän.

Tidig morgon och en fin fjäril besöker mitt frukost bord. Jag känner mig lyckligt lottad och framförallt att mitt stressläge ligger latent och jag kan förnimma, se och upptäcka saker i det lilla formatet men även det storartade i naturen. Fast allt är storartat i naturen det som bara existerar och finns. Oftast missade av oss människor. Precis som...

Just nu drar ett snöoväder in vårkänslorna till trots. Videkissarna vajar i vinden det är mycket naturen ska klara av precis som vi människor. Fotot är från Blomstermässan i STHLM för några år sedan. Jag törs inte åka dit och ruinera mig. Det brukar vara så svårt att inte låta bli att köpa fröer, knölar och diverse prylar. Kreativiteten brukar...