Beslutsamhet

Beslutsamhet

Hur ett liv kan sammanfattas är nog inte det lättaste. Tänk så mycket det rymmer av glädje och sorg. Beslut som kan ha gagnat livs väven eller inte. Men hur ska man veta det när man tar beslutet. Mycket handlar om att våga och att ha mod att ta risken för att misslyckas. Och hellre det än att inte våga. Att på ålderns höst sitta och gräma sig över saker man inte vågat kan nog riskera att utvecklas till bitterhet.

För min egen del kan jag påstå att jag ibland har varit på gränsen till övermod. Men min starka övertygelse och lust att genomföra saker jag brinner för har nog alltid varit avgörande.

Det finns otaliga händelser som stort påverkat mitt liv. När det gäller mitt musicerande för att ta ett exempel var när jag tillsammans med min syster åker båt till fastlandet för att lyssna på Jularbo Gillet som spelade på Carpella i Österbotten. Som född öbo hade jag lärt mig att köra båt tidigt och även tagit körkort. Jag ville vara självständig och oberoende. Bilen stod på fastlandet så man måste åka båt ca en timme för att ta sig till bilen. Vilket projekt kan jag tycka nu. Som tur var ville min syster åka med annars hade jag nog åkt ensam. Det är mycket jag utfört på egen hand om än ingen har velat haka på.

Att växa upp på en ö där man inte så lätt har kunnat delta i övriga samhällets utbud har sina sidor. Men jag bestämde mig tidigt att se till att jag inte skulle leva isolerad i en liten bygemenskap där alla förväntades göra på samma sätt som man gjort i generationer.

Kvällen blev lyckad och jag fick veta att det fanns ett dragspelsgille även i min hemkommun. När Avestaforsens brus klingat ut kom tårarna och jag sa till min syster att det där vill jag också göra. Den känslan var så obeskrivligt stark så beslutet var lätt.

Hur det skulle gå till visste jag inte då. Jag bestämde mig för att lära mig noter i kursform. Jag trodde nog att det skulle bli svårt att kvalificera mig till något gäng. Självlärd som jag var. Redan samma höst blev den fasta vägförbindelsen som höll på att byggas klar och jag kunde åka på dragspels kurs. Andrew Walters Lätt väg Rätt väg Nr 1. Det är den enda kurs jag gått och min kursledare sa redan efter några kvällar du är så duktig så du kan börja spela med oss, D.v.s. Korsholmsgillet. Jag blev så överraskad så det går inte med ord att beskriva. Om jag inte hade varit envis och gått på magkänslan hade ja nog missat den perioden i mitt liv. Det blev 8 års regelbundet spelande. Norge resor Sverige resor och en resa till USA. Övning en ggr/vecka, dans spelning minst en ggr/månad två skivinspelningar m.m. m.m. Jag missade nog inget tillfälle.

Så många roliga minnen och fina människor jag fick lära känna.

Nu när jag själv är bosatt i Sverige och rör mig bland musikanter så stöter jag på gamla bekanta från den tid när vi hade ett intensivt samarbete mellan Jularbo gillet och Korsholms gille. Det är häftigt och det känns så himla bra att möta människor man har en gemensam historia med. Det skapar en helhet och ett sammanhang. Så det jag byggde som 25-åring faller i god jord nu som pensionär. Och att få äran att bli invald i styrelsen för Sveriges Dragspelares Riksförbund är som sylt på moset. Jag tänker på min pappa att han nog är stolt i sin himmel, för vem kunde tro något sådant när jag satt och körde 10 mil i höstmörkret 1 ggr/vecka för att lära mig noter. Min far var dragspelsnörd, en farbror var dragspelsnörd och en kusin, alla är borta idag. Men musiken finns kvar.