Våren eller?

Dagarnas ljusa timmar är fler och fler vilket är en glädje att återigen få uppleva. Det är som om upplevelsen är ny för första gången varje gång/år. Kommer våren tidigare också eller? Just nu känns det så. Men när kommer bakslaget? Många frågor men inga svar. Det gäller att ta vara på solljuset och att vistas utomhus trots kall blåst och nordliga vindar.

Gårdagen förde med sig ett av mina intressen nämligen den att dansa. Har inte beträtt dansgolvet på ett år tid dels pga tidsbrist och lite utmattning efter flera års regelbundet dansande. För det är ju inte självklart att man blir uppbjuden oftast för att vi kvinnor är i överskott. Karlarna har ju det enkelt på så sätt de får aldrig vila bara om de går undan från dansgolvet. De huggs direkt vid varje byte. Vi vill ju så gärna dansa det är ju därför vi åker till dansen inte för att stå i ett hörn och nästan inte synas. Skammen den gamla från förr i världen när damerna bara fick stå och vänta och inte så sällan fick åka hem igen odansad. Vilken skam! Den förnedringen kan man stå ut med ett antal gånger men till slut ger man upp. Numera är det upp till var och en att ta för sig och det är inget problem för mig. Denna eftermiddag är det en stor skara människor ca 400 st som har bestämt sig för att dansa. Det är ett toppband på scenen Sannex och arrangörerna är Vallentuna Dansklubb. God stämning och nyktert. Dansen är förlagd till en nyare skola och dess Gymnastik sal med en relativt stor scen. Golvet är ganska ok. Snart är jag och min väninna i full fart med att dansa foxtrot och bugg och för min del är jag förvånad att det går så bra trots att jag inte dansat på ett år. Och det är lika roligt som vanligt. Det är verkligen dansarna som är på dansgolvet. Nybörjarna och de riktigt duktiga, kursfolk, dansledarna och vi andra motionsdansarna. Eller kallar vi oss bara för de ? Ingen vet, för egen del så är dansen ett sätt att röra på mig och att jag mår bra av det och jag träffar nya människor som man i dansen kommer nära fysiskt det kanske det har en uppgift i denna världen att fylla på oxykotinet som är ett "må bra hormon". Det blir två timmars effektivt dansande och jag står ett par danser för att ta igen mig. Svetten lackar och ständig påfyllnad av vatten är nödvändig.

Kan aldrig sluta analysera människors beteenden och val. Det är nog tyvärr en yrkes skada. Jag står och undrar hur männen tänker och väljer danspartner. Utifrån vilka premisser? Detta är bara spekulationer känner de varandra sen tidigare ? Ja i många fall kurskamrater och tillhört samma dansklubb länge. Men det finns alltid en grupp som går runt och inte verkar hitta det dom söker. Tar inte ögon kontakt slänger sig inte ut i det okända. Går förbi går förbi utan att verka se, eller på span efter någon som för tf. är upptagen på golvet. Tja inte vet jag men märkligt är det. Man får bara inte börja inbilla sig att det är nåt fel på en själv, med mitt utseende klädsel tjocklek eller längd. För på dansgolvet finns alla typer och åldrar av människor i en salig blandning. Jag får nog konstatera att det går nog inte att få fram en tillförlitlig analys. Jag fortsätter att bjuda upp och det är lätt denna kväll och på så sätt ger det mig en positiv känsla av att vilja fortsätta att dansa. Leva här och nu och lägga analyseringslusten åt sidan. Dansa är ett sant nöje.