Promenaden

Idag har jag känt mig fri som fågeln. På promenad, blåsigt men med blå himmel och en värmande sol. Det hettar i kinderna. Dagen var planerad men blev helt annorlunda. Det blir så ibland. Inga problem för mig jag finner mig snart i full färd med mina intressen. Och de är många, jag vill så mycket. Tänk att ha levat i 65 år och nu kan jag få göra det jag vill när och hur jag vill. 40 år av mitt liv har gått åt till att anpassa mig till arbetsliv, familj barn m.m. Även om jag i perioder har gjort sånt jag velat gjort så har om jag summerar mitt liv som ett liv där jag själv nästa alltid kommit i andra hand. Även i mina kärleksrelationer. Men nu som singel sen några år tillbaka är jag så lyckligt lottad och för det mesta nöjd med tillvaron. Kan erkännas att det är tomt när jag kommer hem och ingen att dela sina upplevelser med, men jag har ju haft de under 42 års tid. Nästan hela livet.....men som sagt nu har min tid kommit och det gäller att förvalta den på bästa sätt. 21/21 och nu om jag har tur kanske jag kan få 20 år med mig själv.

Egoistiskt kanske men det är så jag ser det. Skulle det komma en drömprins förbi och rycka tag i mig med en oemotståndlig kraft då kanske , men det lär ju inte hända. Det jag slås av är all ensamhet som kännetecknar vår nutid. Som singel kan man lätt bli ett hot för paren och blir sällan medbjuden. Fast med åren har jag upptäckt att det är fasligt svårt att känna sig road. Mycket är så ytligt och påklistrat. Det kan jag vara utan. Dricker man inte alkohol är man ju också en konstig fågel. Detta eviga bekymmer som andra har för att man avviker ifrån gängse norm. Så bekantskaps kretsen krymper om man inte vill festa. Men det gör inget jag är så glad att jag slipper. Konstigt detta med att skriva det blir alltid något annat än vad jag planerat.

I skogen idag var det så mycket dofter av virke tallkåda, grankåda, sågspån och stickor och kvistar som på minner mig om när min pappa och bror körde ut virke från skogen med hästar och slädar. Ibland när de fanns hemmavid kunde man ta skidorna och åka ut till dem. Hästen fick torrhö med några nävar havre på toppen till lunch. Brasan hölls igång från morgon och till kväll. Nödvändigt eftersom man allltid var svettig av det tunga jobbet. Då var det skönt när pausen kom och man satt intill brasan och åt och drack den medhavda maten och termosen. Termosen var en dyrgrip gjord av glas invändigt och jag kommer ihåg hur bistert det var att behöva köpa en ny insats. Pengarna behövdes nog till annat. Men ibland hände det förstås att den gick sönder. Handelsman i byn var välförsedd med dessa dyrgripar han visste att de gick åt. Airam tror jag märket på termosen hette. Som barn funderar man ju på saker och ting och jag kommer ihåg att tyckte att det var lite lustigt med namn för min kusin hade gift sig med en kvinna som hette Aira. Hur kan man heta nästa som en termos.:))

Hästen blev ju också svettig därför hade man med sig ett sk hästtäcke som kunde vara ihopsytt av tex gamla trasmattor som man lade på hästen när det var rast. Detta hästtäcke luktade nog inte så gott men som riktigt liten kanske 3,4 års åldern skulle jag in bakom murstocken där det hängde på tork för att om och om igen lukta på detta tygstycke. Kan tyckas konstigt, men som enda barn på backen där jag bodde hade de vuxna en benägenhet för att småretas med mig vilket bara triggade mina eskapader och jag fick dom att skratta när jag sa att det "luktade illa i lillans näsa" då njöt jag. Jag blev nog lite av en ståuppare till glädje för de närmaste. Det gillar jag ju fortfarande.

Men idag när jag såg alla grankottar på marken så blev jag påmind om när min bror bad mig gå på skaren och plocka grankottar. Jag skulle få en ny cykel om jag hjälpte honom med de. Jag plockade många säckar och mycket riktigt han höll sitt löfte jag fick min nya cykel ooooh så stolt och glad jag var. Men vad skulle grankottarna användas till? Detta var 60-tal och min fam. livnärde sig på många olika sätt. Bla. strömmingsfiske med ryssjor på vårkanten och med skötar på hösten. Dessa stora fiske garn som vi kallade fiskebragder var gjorda av bomulls garn och for ju illa över en säsong och skulle tas om hand varje år det var innan Nylonen fanns. Då kokade man i stora grytor och många timmar grankottar och vatten. Det kanske var nåt annat också linolja eller nåt?? Sedan lade man i garnen och dialektordet för denna syssla var "man läta" fiskegarnen. Man färjade el. konserverade garnen. En särdeles svår och tidskrävande syssla. Men det luktade såååååå gott. Sen skulle dessa hängas på tork utan att klibba ihop. Sysslan krävde stabilt väder det skedde oftast i April. Isarna låg och ruttnade. Aprilsolen låg på och värmde, fåglarna sjöng sin vårsång måsarna slog sina lovar över bryggorna där det så småningom vankades fiskrens och fiskkefolket väntade först på att norsen skulle gå till, och sen strömmingen och hoppades förstås på en god säsong med goda inkomster.

Reflektion: Tacksamhet över det liv jag fått uppleva. 60 år tillbaka i tiden var det inte så himla chict allting, det gick ändå. Jag lärde mig uppfinningsrikedom, inget är omöjligt, kriserna går över och det kommer nya kriser. Jag lärde mig uppskatta naturen framförallt jag minns, jag känner och som tur är lever minnen kvar och man kan återuppleva dessa genom tex dofter som idag.