Marsväder
Detta foto från Ridderholms naturreservat från tidigare år ser fridfullt ut gentemot idag. Storm och snöblandat regn viner kring knutarna. Jag minns fortfarande den storm med orkanvindar som ödelade så mycket skog och elledningar här i Roslagen den första dagen på det nya året. Det är nog för starkt ord att kalla mig traumatiserad men jag kan lugnt erkänna att jag följer med vindbyarnas styrka gentemot husväggar och fönster. Och jag kanske också skall koka upp en termos med hett vatten för säkerhetsskull. Så på något sätt finns upplevelsen kvar av stormen i min kropp och i mitt sinne. Det är väl bra att man blir påmind om naturens krafter och visar respekt för densamma.
Efter morgonkaffet tar jag upp min dator för att läsa dagens DN och som vanligt är det mycket död och hot som tidningen informerar om. Inget nytt precis. Jag överger snart tidningens försök att få mig kidnappad någon längre stund utan jag går till min hemsida som min dotter hjälpt mig med i helgen. Hon är så duktig. Det viktigaste nu för mig är att träna på och komma ihåg alla klick man ska göra och att det blir rätt. Jag är ju foto nörd också och de bilder som i fortsättningen finns med i bloggen är 100% mina egna. Jag har en enorm bank att plocka ur och det känns roligt att kunna visa några. Utöver det så gick vi igenom hur man lägger till musik från Spotify men det var så många klick att det får vi nog göra flera ggr tillsammans. Och hennes tålamod att klura ut hur man gör beundrar jag och önskar att jag hade samma tålamod. Men det är väl också en tidstypisk generations grej. Jag är glad att jag hänger med något så när i alla fall. Kan Dagny Karlsson 106 år måste väl jag kunna också. Allt handlar ju om intresse träning och envishet och att aldrig ge upp. På Tal om min namne så vill jag inte konkurrera med henne på något sätt därav mitt namn Daggan som en fd klient till mig började kalla mig när jag jobbade i hemtjänsten i Umeå.
Som vanligt när jag börjar skriva dyker det upp händelser som så här i efterhand har påverkat mitt liv på många olika sätt. De kan verka smått och ointressant men som utbildad terapeut vet jag att alla människors historia behöver bli lyssnad till, bli bekräftad och respekterad både i stort och smått. Allt detta är viktigt för den enskilda individen för att få ihop sitt livspussel. Hur man går till väga är mindre intressant det gäller att själv känna efter vad som passar mig.
Reflektion: Att leva i nuet med små korta inhopp i det förflutna känns hanterbart.