Länge sen sist!
Sommaren 2018 går ju till historien som den varmaste någonsin på våra breddgrader.
Utomhusaktiviteter förhindrar ju lust och ork att sitta framför en dator om man fungerar som jag. Att vistas utomhus gör mig glad och tacksam och påverkar således mitt psyke positivt. Sommaren bestod av bryggsegling mest varje dag och besök av barn och barnbarn samt andra vänner det gjorde sommaren till oförglömlig. Även om allt badande gjorde ett av mina barnbarn fruktansvärt sjuk. Förmodligen bakterier i vattnet. Magsjuka i den digniteten är inte hälsosam och han säger nu efteråt att" farmor hoppas att jag inte blir så sjuk nästa gång jag kommer till dig" stackarn ett minne för livet. Men stark och frisk som han är annars så fixade han detta utan inläggning på sjukhus vilket vi trodde ett tag. Sen smög sig hösten på och alla träd dignade av frukt vilket var extra jobbigt för mig som LCHFF:are körsbär, plommon, päron och äpplen inpå knuten blev en stor frestelse. Det slank nog ner ett och annat. Och dessutom är ju dessa naturligt växande frukter fria från besprutningar i alla fall. Det kanske är en bidragande orsak till de några, inte många extra kilon som smugit sig på mig. Men jag håller på att reducera dessa nu. Och min diabetes är under kontroll. Hösten erbjöd mig arbete inom mitt område och jag kände och känner av min utmattning och med stress påslag som kommer som ett brev på posten. Jag jobbar mindre nu och mår mycket bättre igen. Framförallt sömnen som är mitt livselixir. Blir min sömn störd är jag obrukbar som människa. Det känns så. Men jag har blivit bättre på att dra i handbromsen. Men behöver bli ännu bättre.
På hösten hälsade döden på i förlust av en svägerska och en kusin som dog under loppet av ett dygn. En bror som var väldigt dålig men som har återhämtat sig. Så det blev snabbutryckning till Finland och det har varit nästan omöjligt att ta in allt som hände på så kort tid. Människor som har funnits i hela mitt liv och som man har en gemensam historia med är helt plötslig borta. Kan känna ett stygn av skuld eftersom jag valde att flytta till Sverige och därför har kontakterna varit ojämna. Men jag är glad att de funnits mitt liv. De lever genom minnet precis som dom var. Varma tankar till de närmaste.
Årslutet kom med buller och bång. Stormen och elavbrottet som drabbade hela Roslagen med en förödande kraft. Inte minst hos mig där skorsten och tv-antenn brakade ner från taket. Jag är inte rädd av mig precis men denna natt till den 2.1 kommer jag och många med mig aldrig glömma. Det har varit motorsågarnas månader sen dess. Jag hör motorsågar varje dag fortfarande och skogsmaskiner som försöker reda ordning i skogarna. För att inte tala om alla elverks bilar. Färjan fylls varje morgon och kväll av linje arbetande folk även inresta från annat håll i landet. Mina grannar fick vänta i 2,5 vecka på ström och vi bor knappt en km från varann. Kaoset kring deras hus går inte att beskriva. Elledningar och träd i en onaturlig förening. Jag fick ström efter 4 dygn i alla fall inte illa.
Nu är våren snart här varmgrader i februari. Mycket snö denna januari och nu idag regn. Behövs för att grundvatten nivån är katastrofal enligt expertisen.
I allt detta finns det mycket musicerande som kunde fylla många blogginlägg. Om jag ska nämna några från sommaren och hösten så är det besöket på dragspelsstämman i Tyllsnäs Dalarna ett oförglömligt minne och även besöket på Smedraget i Eskilstuna. nya bekantskaper med musikanter från när och fjärran knyts ihop. En del går sönder tyvärr men det är en annan historia. Sedan Dragspelstämman på Möja i Sthlm:s skärgård. Miljön och arrangemanget är i en klass för sig. Vädret var det bästa tänkbara och musiken fantastisk. Sist firade SDRF Svenska Dragspelares Riksförbund 50 år på Kungliga musikhögskolan det var också en höjdpunkt med dragspelande världsartister. Att själv få sitta i publiken och avnjuta all sorts musik på Dragspel och få känna sig stolt över sitt hemland som var där med en stor grupp från Sibelius akademin. Och att se och lyssna på en av mina absoluta favoriter Lars Karlsson med sitt durspel. Hur går det till det undrar jag, suveränt. Sist på året var det säsongavslutning i Haninge. Årligen återkommande. Men som nu tyvärr läggs ner. För mycket jobb och ekonomiskt risktagande för arrangörerna. Haninge Musikanterna. Bra jobbat. Men tyvärr ser det ut så i dragspelsvärlden den gamla. Förståeligt att 70-80-90 åringar kroknar till slut. Men det tar inte slut en ny generation dragspelare växer upp och kommer att höja detta fenomenala instrument till nya höjder. Jag själv har en grupp 30-plussare som vill lära sig spela Dragspel. Karlssons musik i Fjärås säljer dragspel som aldrig förr. Nya fina och lättare instrument och med fantastiska stämmor gör att attraktionen ökar. Och till min glädje ser och hör man oftare nu dragspel i alla möjliga konstellationer.
Detta får bli en enkel sammanfattning av hur livet har varit det senaste halvåret.
Ser fram emot våren och sommaren, komma det som komma ska. Jag är redo!
Hur jag hanterar det som kommer är avgörande för vilka konsekvenserna blir!
Den va klurig HA HA!