Flytt

Då är det dags igen för flytt efter tre månader som husvakt i detta fina gamla hus. Nu bär det iväg längre upp i backen på samma sida med sjöutsikt. Är helt facinerad över det flyt jag har i livet. Min högsta önskan länge har varit att bo vid havet och helt plötsligt gör jag det. Tack vare människor jag mött den senaste tiden. Det verkar komma till mig det jag behöver. Jag är delvis uppväxt i en fiskebåt brukar jag säga och det är nog ganska sant om man får raljera lite:) Att få lägga sig i strömmingslasten medan fisken ännu sprattlar och känna doften av färsk fisk och måsarna som är alldeles galna och störtdyker i hopp om att få sig en godbit är nog en form av livskvalité. För mina föräldrar var det storleken på fångsten som avgjorde om de skulle klara månadens utgifter. Det var nog inte så tryggt och självklart för dem. Men mat hade vi alltid. Min far var en positiv människa och i mitt minne en godhjärtad person sett i den tidsålder han var verksam i. Vid en fruktansvärd storm i kvarken i augusti 1965 försvann han i vågorna när båten slog runt o brottsjöar. Han återfanns aldrig. Han brukade säga att han vill dö med stövlarna på och det fick han. Förlusten präglade hela familjens fortsatta liv. Hans famn och hand kan jag fortfarande känna.

Himlen är blå idag, isen seglar sakta genom Furusundet svag nordlig vind. Jag ser med tillförsikt framåt.