En behövande katt

I går fick jag hem en katt. Som inte mått så bra som börjat kissa lite överallt i sitt gamla hem. Ägaren är maktlös inför kattens protester och jag gick med på att ge henne en chans till fortsatt levnad. Katten och jag känner varandra sen länge. Det finns en teori om att katten blivit utmobbad av sin kattsyster den dominanta i deras relation. Kan ligga något i detta, vi människor protesterar ju också genom utåtagerande eller introverta beteenden. Jag kan inte så mycket om katter men desto mer om människors beteenden och jag tror givetvis att vi har många likheter. Ska göra mitt bästa för att se denna katt och ge henne trygghet och kärlek.

Efter en snabb genomläsning av dagens DN slår det an i mig hur barnen har det i våra skolor. Hur man i Sverige måste diagnostiseras för att ha rätt att få extra stöd i studierna. Hur man hela tiden förhalar och förlänger genom att försöka hitta fungerande lösningar. Termin efter termin går utan att något vettigt blir gjort. Hur lite hänsyn som tas till barnets personlighet och där vuxenvärlden har en färdig mall i huvudet hur ett barn ska fungera. Måste man som 11-åring lägga ner arbete på att studera hur Eiffeltornet är konstruerat för att bli godkänd i teknik som ämnet kallas?

Finland tas ju upp i debatten gång på gång som ett föregångsland inom skolvärlden. När jag gjorde min skolplikt i Finland var det i en fungerande miljö. Det var ordning och reda och elever med svårigheter fanns i klassrummet med anpassade uppgifter i tex matematik. De personerna var som vem som helst och bemöttes som vem som helst av oss andra. Blev inte utpekad eller mobbade eller utredda för att få specialundervisning. Det var då, det verkar vara så att barnen i dagens Finland får tillgång till extra stöd utan att behöva utredas och stämplas med en diagnos.

Efter att i tjugo års tid haft förmånen att arbeta med "vuxna barn" från dysfunktionella familjer tror jag att många bekymmer uppstår pga av icke närvarande föräldrar som av olika anledningar inte själv har sunda förebilder och kan därför inte vara en tillräckligt god förälder. Detta går igen i generationer och dagens alarm rapporter om psykisk ohälsa hos våra unga är symtom på att något är galet i vår värld. Man pratar och spekulerar och förenklar försvarar och förnekar. Det finns grader i Helvetet de som klarar sig.... de som blir en belastning ... de som går förlorade. Vi har alla ett ansvar att gör skillnad i någons liv men det jag själv inte har fått kan jag inte ge vidare. Men den stora trösten är att man kan lära sig, lära om och få bli den man är ämnad att vara. Få vara sin egen individ med allt vad det innebär att leva här på jorden.

Alltså är vi alla behövande av trygghet ,kärlek, tillhörighet, respekt, och mycket mycket mer...min nya medlevare katten Siri kanske har en uppgift att fylla hos mig och jag hos henne.... tjaba

Leva och låta leva!