Egensinnig

För drygt en vecka sen hamnade jag på sjuhus med symtom på en Tia- attack. Vilket sedan konstaterades med en mängd undersökningar. Vilket känns tryggt. Nu har allting gått bra så här långt. Alla symtom har gått tillbaka och jag lever som vanligt hemma.

Kvarstår frågetecknen hur kunde detta hända mig som lever sunt rör mycket på mig har aldrig rökt och  har varit sparsam med alkohol numera nästan inget. Har däremot varit passivrökare från födelsen till för ca 28 år sedan. Har ett förhållandevis starkt psyke som klarat av stora påfrestningar. Aldrig behövt medicinera. Är känd för mitt stora sömnbehov och sätten jag kan sova på närhelst tillfälle ges och ger upphov till munterhet bland släkt och vänner. Mina powernapp´s hjälper nog till att balansera upp stressnivån. Men även att förlänga min arbetsinsats. Kanske både på gott och ont. Vem vet?

 Sen har jag en genetik i min familj som nog kanske kan räknas in i risken för att drabbas av hjärt kärl sjukdomar. Efter utskrivnings samtal med läkaren fick jag mig en tankeställare, i händerna på läkarna och nationella riktlinjer. Det känns som en standard behandling utan min medverkan. Jag åker hem med fyra mediciner två blodförtunnande och en för blodtryck och en för kolesterol sänkande. 

Mitt blodtryck har varit stabilt genom åren även nu. Inga förhöjda kolesterolvärden. Fina blodvärden. En stabil Diabetes. Men det ska vara i förebyggande syfte. Benämningen i förebyggande syfte är något jag ifrågasätter. Med mina värden kunde jag väl få ha med ett ord i laget det är ju ändå min kropp det gäller. Risken är ju att biverkningarna blir värre än själva tillståndet. Att ta blodförtunnande det fattar jag och accepterar men de andra tveksamt. 

Dag två efter första piller intaget får jag ont i höger arm. Har läst om biverkningar som kan uppkomma när man äter blodförtunnande nämligen blåmärken. Jag ser inget blåmärke utan det gör bara ont. Inte förrän nästan en vecka senare då är jag alldeles blå på underarmen  och jag har inte gjort mig illa. Läskigt!  Det står i bipacksedeln att om man får blåmärken ska man kontakta sin läkare vilket jag gjorde igår. Jag fick lämna blodprov idag vilket han sedan meddelade att det var inget alarmerande i blodet. Jag ska fortsätta med behandlingen. Jag frågar då om jag får ett blodkärl som brister i huvudet vad händer då ? Ja det finns alltid risker med att äta blodförtunnande mediciner är svaret.

 Så till pudelns kärna. Vad har jag för rätt att inte ta ordinerade läkemedel? Om jag anser att min livskvalitet försämras av de läkemedel jag fått utskrivet och inte tar dem är jag egensinnig då eller vad har jag för rättigheter?

Detta dilemma har nu uppstått och det är inte så att jag är emot alla mediciner, men har vi inte passerat en gräns där individens egna värden försvunnit upp i tomma intet. Hur många struntar inte att ta ordinerade läkemedel. Jag kanske blir en av dem! 

Tjolahopp!!!!