Andlighet

Det var länge sen jag skrev i bloggen men nu uppstod lusten helt plötsligt. Det kanske har sina fördelar med att vara i karantän.

 Jag har under de senaste månaderna lyssnat på en mängd böcker. Helt otroligt att jag klarar av att hålla mig vaken. Det händer att jag somnar men jag brukar lägga på en funktion där jag bestämmer hur länge jag tror att jag håller mig vaken och efter ex antal minuter stannar läsningen av. Smidigt och enkelt. 

Det är många fina böcker jag lyssnat på och jag har sparat åtskilligt med bokinköp. Gå på bibliotek stressar mig för då måste jag läsa inom utsatt tid. Det passar inte mig. Och att stoppa inköp av böcker hjälper också till miljön och jag slipper utöka mina bokhyllor. Vet inte men det känns som att jag minns de böcker jag lyssnat på bättre än de jag läser. För 169kr i månaden får jag tillgång till det mesta.

För ett tag sen kom Kay Pollak upp i menyn. Han med böckerna om personlig utveckling och för länge sedan har jag varit på hans föreläsningar om bl.a " Att Välja Glädje" och det var också en omvälvande upplevelse. Jag började lyssna och upptäckte att det som då var så omvälvande faktiskt har skett. Utan att jag tänkt på det desto mer så har mycket av det som jag sysslat med de senaste tjugo åren haft en läkande effekt på mitt liv och personlighet. För när man stöter på sanningar som inte på något sätt går att bortförklara som är helt logiska och berör oss alla människor mer eller mindre då händer det något med vårt varande

. Den Finlands svenske terapeuten och författaren Tommy Hellsten var också en ögonöppnare när han skrev boken "Flodhästen i vardagsrummet". Kanske den mest kända av hans böcker. Göran Larsson skrev "Skamfilad" och många fler författare som alltid kommer att finnas i mitt medvetande. För att inte tala om Melody Beattie som skrev "Bli fri från ditt medberoende". Den kanske är den mest viktiga boken i mitt liv att få mandat att börja bry mig om mig själv och sluta fokusera på andra. Oj oj det finns så mycket som har så stor betydelse för mig.

Hur som helst nu när jag är pensionär så har jag tyckt att det är skönt att få släppa det terapeutiska arbetet med andra och även med mig själv. Men hur jag än försöker så dyker det upp nya fantastiska människor i mitt liv. Och det var det som ljuset föll på ikväll. Och lusten att blogga kommer över mig.

I somras råkade jag lyssna på Björn Natthiko Lindeblad sommarprat och det var nog bland det mest kärleksfulla sommarpratet jag någonsin lyssnat på. Jag blev alldeles tagen, berörd inte bara av hans berättelse utan hans röst. Den var långsam varm och eftertänksam. Han har varit skogsmunk i Thailand i 16 år. Han har gått på intuition, magkänsla och vetat när han behöver göra en förändring. Och där känner jag igen mig så mycket. Att våga ha modet att bryta upp och lyssna till sitt inre. Ha tillit till att livet självt bär mig. Björn är tyvärr drabbad av den obotliga sjukdomen ALS och har inte så lång tid kvar att leva. Jag har själv arbetat med en ALS sjuk patient under en längre tid och vet vilken påfrestning det är för anhöriga och den drabbade.

Natthiko är hans munknamn och betyder" Den som växer i visdom". Det som väckte min uppmärksamhet nu när jag lyssnar på hans bok vars titel lyder" Jag kan ha fel" är när han beskriver det andliga perspektivet. Jag började fundera på andetag vad är ett andetag?

Kan det vara så enkelt att andetaget är vår ande vi lever så länge vi andas. När vi andas kan vi vara andliga. När vi dött är anden borta. Alla som sett och varit nära en död människa upplever att anden flytt. Kroppen ligger där utan liv. Anden har flytt. Vi kan inte längre skada någon/något eller oss själva.

 Ibland ramlar polletten ner hela vägen och detta har följt mig de senaste tjugo åren nämligen en annan fantastisk person som fick mig att fatta att min andlighet är måttstocken på hur jag förhåller mig till allt levande, allt som andas. Hur bemöter jag andra människor, djur och natur.

 Det är ju ganska tydligt idag att vi håller på att skövla jordklotet och dess invånare. Svårare än så är det inte. Avsaknad av andlighet i detta perspektiv blir för mig självklart och tydligt. Så länge jag andas kan jag välja att visa respekt, ödmjukhet och tolerans. Är jag inte i kontakt med min ande/andlighet blir allt så mycket farligare. Då startar stora och små krig och jag ska ha rätt i alla lägen. När jag dagligen följer med nyheter och många kloka människors beskrivning av världen blir det ju uppenbart att mänskligheten är på en farlig väg. Och att religionerna är en maktfaktor som med sin långa arm ännu skapar förvirring och oreda. Det var väl ändå inte meningen eller är det?